Något man ofta hör är frågan om varför media fylls av tråkiga och negativa nyheter.
Varför är fokus inte större på positiva nyheter?
Tydligen är det så enligt Björn Hägers bok "Reporter" att "Nyheter mäts i dödstal."
Jag har själv ställt mig frågande inför den här negativa fokuseringen. Det förefaller ju vara så att om en positiv nyhet ställs mot en negativ, båda med samma vikt, går den negativa före.
I mitt nyhetsläsande den gångna veckan fastnade jag för två nyheter som jag betecknar som positiva.
Kanske med orsak av ovan nämnda undran.
Det är ju förvisso ingen nyhet i sig att det var "Kanelbullens Dag" den fjärde oktober.
Men jag läser återigen om nyhetsvärdering i Hägers bok och finner orden: "Nyheter är att ge folk något att prata om på kafferasten, att ge dem underlag och argument i livets alla diskussioner... Nyheter handlar om att ge människor den information de behöver för att vara fria och självstyrande".
Orden följs också av frågeställningen om media ska servera det folk vill ha eller det de borde vilja ha.
Personligen tror jag de flesta av oss vill ha både och. Alltså både sådant vi bara vill ha och även det vi vet att vi bör/behöver får kunskap om.
Ingen vill nog läsa uteslutande om världens, landets, regionens och livets jävligheter och orättvisor.
Samtidigt vill nog de flesta ha kunskap om viktiga och betydelsefulla händelser.
Vad kan vara bättre då än att lägga krut på vardagliga glädjeämnen som kanelbullar och deras alldeles egna dag?
I lokaltidningen Östra Småland publicerades denna dag en halvsida om kanelbullebak på Citygross bageri. Ett trivsamt avbräck i flödet av olika "viktiga" nyheter. Och förresten, att glädjas och må gott är också viktigt.
Ingen "tung" nyhet men med säkerhet något som glädjer och engagerar många.
En annan trevlig nyhet, tycker jag, var den om Daniel Shechtmans framsteg i sin forskning om och upptäckt av kvasikristaller.
Att höra och läsa om hur han trots hårt motstånd och misstro envist fortsatte på sin linje är skönt.
Han blir en förebild och en vardagshjälte på temat "tro på dig själv och det du gör".
Hans historia och vägen till framgång återgavs i såväl lokaltidningar som TV, radio och riksdrakarna. Själv hörde jag det första gången i SR Kalmar.
Att han fick upprättelse och dessutom nobelpriset i kemi är grädden på moset.
Det är väl så stora vetenskapsmän och -kvinnor "blir till", genom sitt idoga strävande efter att bevisa sin tes.
Så befriande när de lyckas!
Och dessutom får vi andra lära oss något alldeles nytt.
Kanske får vi också i slutänden dra nytta av forskningens framsteg.
En god och viktig nyhet som jag tror tillhör "bör-få-veta"-kategorin.
